Ny, grön, och förhoppningsfull.
Wikipedia:
En debutant (från franskans débutante, "kvinnlig nybörjare") är en flicka eller ung kvinna från en aristokratisk överklassfamilj, som anses ha nått mogen ålder, och inträder i societeten. Ursprungligen handlade det om att få rätt att gifta sig.
Jag måste anses ha nått mogen ålder. Men jag är inte från en aristokratisk överklassfamilj, och jag är redan gift.
Varför publiceras då mitt debutantporträtt i Svensk Bokhandels sommarkatalog 2018 som kommer ut just idag?
”Debutant” i boksammanhang är man som författare då ens allra första bok publiceras. Det händer bara en gång, förstås. Och man måste vara fullständigt grön. Inte ha medverkat i några antologier, eller ha skrivit facklitteratur eller så tidigare, för att räknas som debutant.
Om man är debutant får man chansen att skriva ett debutantportätt – en presentation av sig själv - som blir publicerat i Svensk Bokhandels katalog lagom tills dess att boken kommer ut.
Vem läser då dessa debutantportätt?
”Ingen”, sa jag nonchalant när jag hade skrivit mitt första spretiga utkast till porträtt. ”Det här kan väl inte vara särskilt viktigt!”
Jag fick genast veta bättre av vänner som vet något om branschen: bokhandelspersonal och bibliotekarier.
”Vi lusläser”, sa de.
Ooops! Bara att gå hem och skriva om igen. Med mycket mer ångest än första gången.
Jag har några författarvänner som har debuterat före mig. De har våndats, jag har stöttat. Men i mitt stilla sinne har inte alls förstått mig på denna ångest utan bara tänkt:
”Hur svårt kan det vara? Du är ju författare! Skriv något bara!”
Ha, ha, allt är lätt tills man skall göra det själv. Jättesvårt, var det.
Det värsta med att skriva om mig själv är ju att jag inte får hitta på. I alla fall inte så mycket.
Flera gånger var jag nära att skriva att jag var ett proffs på isklättring eller salsadans eller kampsport! Men det är ju inte sant. Och det var ju liksom lite sent att börja med isklättring/salsadans/kampsport när texten skulle vara klar om sådär en vecka. Jag var tvungen att skriva om mitt alldeles vanliga ocoola jag.
Deadline närmade sig obönhörligt. Jag svettades och våndades och fick stöttning från sagda författarvänner. Till sist blev det klart. Precis i tid!
Fast då visade det sig att jag inte alls hade haft bråttom.
Nej, för jag skulle inte vara med i vårkatalogen som jag trodde, utan i sommarkatalogen. Det var flera månader kvar tills texten skulle lämnas in.
Mer om att vara debutant kan man få veta om man följer den alldels utmärkta Debutantbloggen.
Eller om man gillar poddar: Debutera eller dö!
Jag tog reda på allt jag kunde om författarvärlden, innan jag ens hade skrivit färdigt mitt första manus. Det har jag nytta av nu.
Även om jag likförbaskat underskattade betydelsen av debutantporträtt.